Ja, jag skulle inte va förvånad. Det är ibland så svårt att hitta på något intressant att skriva om. Ibland kommer det bara naturligt och spontant men ibland finns det liksom inget alls i huvudet. Finns en del ämnen, som jag funderar på, och som jag skulle kunna skriva mycket om. Men jag är ibland rädd att jag blottar alldeles för mycket av mig själv. Haha.


Jag är en "tänkare". Det räcker att veta!

Under denna sommar har jag insett vilken livsnjutare jag egentligen är. Tänk att bara få sitta på en balkong med ett glas rött och titta på solnedgången samtidig som man lyssnar på någon bra musik. Eller som jag gör just nu, sitta i en gammal bagarstuga med en öppen eld, spela piano och bara njuta! Är det inte livskvalite så säg?! Ja, jag blir helt lyrisk ibland. Känns då som om att livet, världen och naturen bara har vackra saker att erbjuda.

Men allt för ofta glömmer man ju bort att ta vara på sådana enkla saker. Eller rättare sagt, ofta är man nog alldeles för dålig på att unna sig sånt. Man tror kanske att det måste vara hemskt välplanerat för att saker och ting ska va meningsfulla. Men jag tror helt seriöst att det är dessa "småsaker" som verkligen ger livet en mening.

Jag ska väl inte låtsas som om att jag alltid är glad och lycklig och känner denna tacksamhet mot vår värld. Jag är ju också bara människa och ibland känns allt bara hopplöst och meningslöst. Men när jag ibland kan glömma alla bekymmer och se bortom allt elände, då inser jag hur fantastiskt lyckligt lottad jag är och hur underbart vacker denna värld är...


jaja, nog med struntsnack...