Norrsken?!
Ja, många pratar ju om detta norrsken. En del påstår att det är möjligt att förutspå när norrsken kommer. Jag har helt ärligt ingen aning. Har bara varit på norrskens-jakt en gång och det var när jag var fadder åt några utbytesstudenter. Jag minns att vi klädde oss i de allra varmaste kläderna och tog med oss ett gäng förväntansfulla utbytesstudenter från världens alla håll för att kanske få se detta naturfenomen. Men tyvärr hade vi valt en helmulen kväll så det blev inte så mycket med den saken.
Men fortfarande när man pratar med nya människor både från Sverige och andra länder och talar om att man bor i norra Sverige så verkar många tro att norrskenet visar sig varje dag.
Jag tror jag har sett skymten av nått sorts sken ca 3-4 gånger i mitt liv, men bara en gång hade jag kameran redo. Dock förstår jag om bilderna inte är allt för övertygande de är ju trots allt tagna med en mobilkamera av de äldre modellerna. Men jag vill ändå tro att det var norrskenet jag lyckades fota. Trots att det nu är 4 år sedan korten knäpptes, minns jag att det såg ut som om någon hade skrapat eller suddat bort några bitar av himlen och släppt in massa ljus. Dessutom hade jag tid att begrunda det ett tag och det var absolut inget moln eftersom skenet var kvar ganska länge efter att korten togs. Ja, det var väl inte det norrsken som man ser i tecknade filmer, men nog var det allt nått sorts sken iaf.
Döm själva!
Bilderna är tagna från en skola i Centrala Sollefteå
Jag antar att ni förstår att det som är mörksuddigt på himlen bara är vanliga moln..
Men fortfarande när man pratar med nya människor både från Sverige och andra länder och talar om att man bor i norra Sverige så verkar många tro att norrskenet visar sig varje dag.
Jag tror jag har sett skymten av nått sorts sken ca 3-4 gånger i mitt liv, men bara en gång hade jag kameran redo. Dock förstår jag om bilderna inte är allt för övertygande de är ju trots allt tagna med en mobilkamera av de äldre modellerna. Men jag vill ändå tro att det var norrskenet jag lyckades fota. Trots att det nu är 4 år sedan korten knäpptes, minns jag att det såg ut som om någon hade skrapat eller suddat bort några bitar av himlen och släppt in massa ljus. Dessutom hade jag tid att begrunda det ett tag och det var absolut inget moln eftersom skenet var kvar ganska länge efter att korten togs. Ja, det var väl inte det norrsken som man ser i tecknade filmer, men nog var det allt nått sorts sken iaf.
Döm själva!
Bilderna är tagna från en skola i Centrala Sollefteå
Jag antar att ni förstår att det som är mörksuddigt på himlen bara är vanliga moln..
Nov. 17, 2010
Ja nu var det ett tag sedan jag skrev här!
Helgen började med en korridormiddag/fest i min korridor på fredagen. Vi hade superkul. Åt tacos och spelade singstar!
Sedan på Lördagen var det Asals födelsedagskalas som väntade. Det var också riktigt skoj, och tårtan var verkligen unik! Den hade hon verkligen lyckats bra med!
När söndagen väl kom var både jag och Sofia rätt slitna. Det är ju inte så ofta man festar två gånger på en helg längre. Haha. Då var iaf helgen slut och Sofia åkte hem igen. Men snart blir det min tur att åka och hälsa på henne i hennes nya lya. Det blir spännande!
I helgen var Sofia här i Umeå och hälsade på. Hon anlände på fredagförmiddag och åkte tillbaka på söndakväll. Det blev en riktig partyhelg!
Helgen började med en korridormiddag/fest i min korridor på fredagen. Vi hade superkul. Åt tacos och spelade singstar!
Sedan på Lördagen var det Asals födelsedagskalas som väntade. Det var också riktigt skoj, och tårtan var verkligen unik! Den hade hon verkligen lyckats bra med!
När söndagen väl kom var både jag och Sofia rätt slitna. Det är ju inte så ofta man festar två gånger på en helg längre. Haha. Då var iaf helgen slut och Sofia åkte hem igen. Men snart blir det min tur att åka och hälsa på henne i hennes nya lya. Det blir spännande!
Bekräftelse!
Jag, har väl egentligen inte berättat så mycket om hur jag faktiskt hade det i Prag.
Att bosätta sig i ett annat land med en helt ny kultur borde väl inte vara det allra enklaste. Eftersom jag egentligen inte visste vad jag gav mig in på så var jag liksom öppen för det mesta. Jag tänkte att allt jag var med om, både bra och dåligt, var en del av själva upplevelsen och äventyret.
Men att åka till Prag var nog en av de mest omtumlande upplevelserna i hela mitt liv. Även om jag fick uppleva helt fantastiska saker där som jag aldrig kommer glömma så måste jag ändå erkänna att jag stundvis mådde riktigt uselt.
Jag minns att jag flera gånger under min vistelse mådde så dåligt att jag funderade på att avbryta allt och åka hem. Men på något vis övertalade jag mig själv om att jag skulle stå ut och vara kvar. Jag hade ju fått underbara vänner där och det kändes liksom lite skämmigt att åka hem. Jag menar, vad skulle jag berätta för mina vänner när jag kom hem?! Att jag inte orkade vara kvar? Några av Er kanske minns dessa två inlägg från min förra blogg: Känslomässig bergochdalbana och No office hours on weekends, come back on monday!
Under hösten har jag haft lite kontakt med en kille från Umeå Universitet som också skulle göra sin erasmus-termin i Prag. Nu ikväll tog han kontakt med mig. Han berättade hur dåligt han mådde. Han berättade precis samma saker som jag upplevde. Hur dålig levnads-standarden på studentboendet är. Hur otroligt dumma dom i receptionen är. Hur dålig service man fick från universitetet. Hur dåligt man som utbytesstudent blev bemött av dom som jobbade på universitetet och vid studentboendet. Ja vi har suttit länge och berättat massa historier om hur dom behandlade oss utbytesstudenter. Han berättade att han först hade blivit nekad ett rum på studentboendet och han tillslut varit tvungen att hota med att kalla på polis för att få någonstans att bo. Han berättade också att han nu var utan Internet på rummet och att receptionisterna bara hade ignorerat honom när han ville ha nyckeln till tvättrummet. Han funderade också på att lämna allt och åka hem igen. Haha Lite komiskt egentligen.
Nu känns det i alla fall inte lika konstigt att jag också mådde så dåligt stundvis och det känns bra att jag faktiskt inte var ensam om att må så. Det känns som om jag fick min bekräftelse om hur illa en del saker sköttes där nere. Det var alltså inte bara jag som var svag och inte pallade omställningen.
Ja, ni får inte tro att jag inte hade roligt alls där nere. Som jag sa innan så har jag många roliga minnen av resan, och såhär ett år efter kan jag faktiskt skratta åt allt elände. Men med handen på hjärtat så var det också enormt kämpigt stundvis!
Att bosätta sig i ett annat land med en helt ny kultur borde väl inte vara det allra enklaste. Eftersom jag egentligen inte visste vad jag gav mig in på så var jag liksom öppen för det mesta. Jag tänkte att allt jag var med om, både bra och dåligt, var en del av själva upplevelsen och äventyret.
Men att åka till Prag var nog en av de mest omtumlande upplevelserna i hela mitt liv. Även om jag fick uppleva helt fantastiska saker där som jag aldrig kommer glömma så måste jag ändå erkänna att jag stundvis mådde riktigt uselt.
Jag minns att jag flera gånger under min vistelse mådde så dåligt att jag funderade på att avbryta allt och åka hem. Men på något vis övertalade jag mig själv om att jag skulle stå ut och vara kvar. Jag hade ju fått underbara vänner där och det kändes liksom lite skämmigt att åka hem. Jag menar, vad skulle jag berätta för mina vänner när jag kom hem?! Att jag inte orkade vara kvar? Några av Er kanske minns dessa två inlägg från min förra blogg: Känslomässig bergochdalbana och No office hours on weekends, come back on monday!
Under hösten har jag haft lite kontakt med en kille från Umeå Universitet som också skulle göra sin erasmus-termin i Prag. Nu ikväll tog han kontakt med mig. Han berättade hur dåligt han mådde. Han berättade precis samma saker som jag upplevde. Hur dålig levnads-standarden på studentboendet är. Hur otroligt dumma dom i receptionen är. Hur dålig service man fick från universitetet. Hur dåligt man som utbytesstudent blev bemött av dom som jobbade på universitetet och vid studentboendet. Ja vi har suttit länge och berättat massa historier om hur dom behandlade oss utbytesstudenter. Han berättade att han först hade blivit nekad ett rum på studentboendet och han tillslut varit tvungen att hota med att kalla på polis för att få någonstans att bo. Han berättade också att han nu var utan Internet på rummet och att receptionisterna bara hade ignorerat honom när han ville ha nyckeln till tvättrummet. Han funderade också på att lämna allt och åka hem igen. Haha Lite komiskt egentligen.
Nu känns det i alla fall inte lika konstigt att jag också mådde så dåligt stundvis och det känns bra att jag faktiskt inte var ensam om att må så. Det känns som om jag fick min bekräftelse om hur illa en del saker sköttes där nere. Det var alltså inte bara jag som var svag och inte pallade omställningen.
Ja, ni får inte tro att jag inte hade roligt alls där nere. Som jag sa innan så har jag många roliga minnen av resan, och såhär ett år efter kan jag faktiskt skratta åt allt elände. Men med handen på hjärtat så var det också enormt kämpigt stundvis!
