Ja det sägs ju att det är så.

 

På lördagmorgon tog min mormor sina sista andetag.

 

Mormor har varit dement en längre tid. För tre och ett halvt år sedan kunde hon inte längre bo kvar hemma så hon flyttade då till ett äldreboende. Att ha en närstående som är dement är, som säkert många vet, ingen dans på rosor. Trots att mormor var så dement såg hon ut på ungefär samma sätt och i mångas ögon såg hon nog inte speciellt sjuk ut. Vi visste ju alla att hon inte skulle friskna till och vi visste att hon succesivt skulle tappa förmågan att ta hand om sig själv.  Men i början hände det ändå att man ibland glömde bort att hon faktiskt var dement och istället började hoppas att hon skulle kunna bli frisk. Men så blev det förstås inte. För några år sedan bröt hon dessutom lårbenshalsen och kunde därefter inte heller gå längre vilket förmodlingen inte påverkade situationen positivt. Min mormor blev tillslut så dement att hon inte längre kunde kommunicera. Hon visade heller inte i slutet några tydliga tecken på att hon kände igen oss. Men trots att det på många sätt känts som om den mormor jag känt och minns varit borta länge så var hon ju fortfarande min mormor. Hon var den som alltid bemötte oss med varma leenden. Hon var den som alltid hade en komplimang över. Hon var den som suttit barnvakt åt en när man var liten. Hon var en person som alltid visade uppskattning när man gjort något bra. Hon var en person som alltid var på bra humör. En person som alltid funnits där under uppväxten som en trygg fast punkt. Så även om jag på många sätt redan sörjt min mormor, så dyker dessa minnen och känslor nu upp igen och man drabbas av vemod.

 

 

...och februari har de senaste åren blivit en tung månad.

 

 

Detta är ett inlägg jag påbörjade för flera år sedan men nu när jag läste igenom mina gamla inlägg så hittade jag utkastet. Jag vet inte om det beror på åldern eller på överflöd av tid, men jag har alltmer börjat fundera över hur jag blivit den person jag är idag. Var får jag mina värderingar ifrån? Hur hamnade jag på den plats jag är idag? Varför har jag gjort de val jag gjort?

 

Det är självklart många faktorer som påverkar oss och det går väl inte att finna ett enkelt svar. Jag tror dock att en mycket viktig del för att kunna finna sig själv är våga prova på nya saker och träffa människor som är olik en själv. Detta för att få perspektiv på saker och ting och tillslut själv komma fram till vilken man vill är eller vill vara. Jag har vid många tillfällen under den tid jag bott i Umeå känt det som om jag levt två liv. Ett i Umeå och ett hemma i Sollefteå. I Umeå kunde jag ibland känna mig väldigt lantlig. Men när jag kom hem kände jag mig ibland som en riktig stadsbo. Jag trivdes väldigt bra i Umeå. Mycket tackvare alla underbara vänner jag känner där. Men jag trivs minst lika väl hemma i sommarstället där vårens lövkrattning är ett flerdagarsprojekt, och gräsklippning och snöröjning ingår i vardagssysslorna. Detta har sammantaget givit mig stor insikt i vem jag är och vem jag vill vara.

 

Ja, vad vill jag då ha sagt med detta? Att prova olika saker samt träffa människor med andra värderingar kan vara väldigt påfrestande. Trots detta är dessa inslag i ens liv förutsättningen för att vi ska kunna definiera vem vi är och vill vara. Så istället för att vara rädd för det främmande bör man vara nyfiken eftersom det okända och för oss annorlunda kan vara det som hjälper oss att finna en identitet.

 

 

Ursäkta att jag bara har gamla bilder. Men min hårddisk med alla bilder ligger kvar i Sollefteå så jag får nöja mig med lite äldre. Denna tagen i vårt "sommarställe".

 

På återseende

På återseende!

Några bilder...

Katten njuter av vårvärmen

Vår stadskatt på upptäktsfärd. Just här utforskas altanen :)

Reklamavbrottet som sådant startade i USA. Fenomenet fick störst spridning bland de TV-serier som sändes på dagtid med hemmafruar som primär målgrupp och som ofta innehöll reklam för tvål och såpa. Därav termen soap opera, på svenska tvålopera (såpa).     

Sedan på lördagen var det ju dags för den årliga melodifestivalen. Jag har inte följt den så bra i år. Men han som vann var väl helt okej iaf. Inte riktigt min smak, men inte dåligt. Däremot slogs jag av en tanke. När jag hörde jag The Playtones-The King slogs jag av hur otroligt lik den är True Bloods Vinjetten Bad Things. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker fortfarande att dom är väldigt lika.

Ja, det var ett tag sedan jag skrev här, men jag ser att det ändå är några som tittar förbi här ibland! Dagarna bara flyger förbi och på bara nån vecka så har det slagit om från en riktig vargavinter till ett underbart vårväder.

Sedan jag skrev sist, har jag hunnit vara hem till Solle på ett besök. Där fick jag förutom att umgås med mor, far och mina kära systrar, även träffa Sofias nya kille! Sedan en vecka senare var Laura här på besök och myste lite med mig! Det var riktigt skojjigt! Vi gjorde god mat och blåbärspaj och shoppade lite!

Tänk vad bra att vi har en så lång och kall vinter! Jag menar, annars hade man förmodligen inte uppskattat solen och sommaren på samma sätt!

Ingen som har en bra "åka-vattenskidor"-båt över?!

Denna dagen har jag väntat på länge nu!!! :D

Här kan ni se min och Marielles omtalade morgonrunda! Den här veckan har vi redan hunnit med 2 varv vilket betyder att jag redan klarat 74% av mitt distansmål för denna vecka!