Vänner!
Jag måste bara tillägna ett inlägg på bloggen till mina underbara vänner! Man ska väl inte skryta men det struntar jag i för jag är så enormt lyckligt lottad! Jag har vänner som ställer upp, vänner som stöttar, vänner som peppar och vänner som bara finns där.
Det senaste halvåret har vi varit väldigt duktiga på att hitta på massa skoj. Middagar, fester, kakfest, filmkvällar osv.
Ingen nämnd och ingen glömd heter det väl, och så vill jag ha det. Men jag tror ni vet vilka ni är.
Tack för att Ni finns!!
Det senaste halvåret har vi varit väldigt duktiga på att hitta på massa skoj. Middagar, fester, kakfest, filmkvällar osv.
Ingen nämnd och ingen glömd heter det väl, och så vill jag ha det. Men jag tror ni vet vilka ni är.
Tack för att Ni finns!!
Finns det någon mening, eller är det bara ren slump?!
Nu kommer ett lite längre inlägg. Hoppas det inte bara låter som ett eviga struntsnack.
Det här med övernaturliga fenomen och högre makter är något som har fått mig att fundera ganska mycket ett tag. Mycket beror det väl på alla tv-program man kan följa idag. Jag personligen har väl aldrig kommit i kontakt med något "övernaturligt" fenomen. Däremot tycker jag ofta att det känns som om det finns en högre makt som bestämmer över vad som ska se och när det ska ske. Ofta frågar jag mig varför saker och ting händer precis då eller då och varför det blir just si eller så. (hoppas ni förstår vad jag menar)
Den andra och tredje februari kommer alltid vara ett mycket speciellt datum för mig. Den andra februari för två år sedan tog min älskade farfar sitt sista andetag. Sedan, precis ett år efter mellan den andra och tredje februari, dog min älskade morfar. Och som om det inte var nog, den andra februari för ett år sedan var dagen då jag och Joel hade vårat "isbrytande" samtal.
Ja dessa "sammanträffanden" har förstås fått mig att fundera på ifall det finns högre makter som styr över vad som händer här på jorden!
Var det bara slumpen som avgjorde eller fanns det någon mening med att allt hände nästan samma datum?
Det är väldigt svåra frågor som jag egentligen inte tror jag någonsin kommer få ett självklart svar på. Jag vill gärna tro att det finns en mening med allt som händer här på jorden. Jag vill inte tro att det bara är "slumpen" som avgör allt. Det är nog denna tro som gör att jag, och förmodligen många andra också, kan gå vidare efter stora sorger. Tron på att allt som sker, har en betydelse på ett eller annat vis. Att det trots att det ibland känns väldigt tungt, kommer komma något väldigt bra ur eländet. Att det finns en mening med att morfar och farfar, vilka båda har stått mig väldigt nära, dog precis det datum jag och Joel gjorde slut. Jag vill liksom tro att det var något som de båda ville säga mig då! Exakt vad dom ville säga vet jag inte, och jag är inte säker på om jag någonsin kommer förstå till 100%. Men jag vill ändå tro att det betydde något, och vem vet, tillslut kanske jag finner ett svar...
På frågan om jag tror på "spöken" så vet jag inte alls vad jag ska svara. Jag har, som jag sa tidigare, aldrig själv sett något konstigt som fått mig att fundera. Däremot tror jag absolut att de människor som stått oss nära här på jorden och som inte finns längre, ändå lever kvar på något sätt. Jag vet bara att min morfar och min farfar alltid kommer leva kvar i mig så länge jag lever. Jag kommer alltid kunna höra deras röster i mitt huvud, och jag kommer alltid kunna känna att en stor bit av dom finns kvar i mig. Minnena tillsammans med dom kommer alltid finnas med mig genom livet, om jag nu inte går i min mormors fotspår och blir krafitg dement förstås.
Sedan när jag bodde i Lo förra sommaren var jag lite rädd för att det skulle kännas läskigt och konstigt att sova själv där i detta stora hus som förut var fyllt av så mycket liv men som nu står helt tomt. Jag var rädd för att jag skulle skrämma upp mig själv och höra massa ljud. Men de enda ljud jag hörde kom från elementen, å element är ju inte speciellt läskiga:P haha
Jag har också intalat mig själv att om det nu skulle "spöka" där så skulle det nog bara vara morfar och det skulle ju isåfall inte vara så farligt, haha.
På frågan om jag tror på "spöken" så vet jag inte alls vad jag ska svara. Jag har, som jag sa tidigare, aldrig själv sett något konstigt som fått mig att fundera. Däremot tror jag absolut att de människor som stått oss nära här på jorden och som inte finns längre, ändå lever kvar på något sätt. Jag vet bara att min morfar och min farfar alltid kommer leva kvar i mig så länge jag lever. Jag kommer alltid kunna höra deras röster i mitt huvud, och jag kommer alltid kunna känna att en stor bit av dom finns kvar i mig. Minnena tillsammans med dom kommer alltid finnas med mig genom livet, om jag nu inte går i min mormors fotspår och blir krafitg dement förstås.
Sedan när jag bodde i Lo förra sommaren var jag lite rädd för att det skulle kännas läskigt och konstigt att sova själv där i detta stora hus som förut var fyllt av så mycket liv men som nu står helt tomt. Jag var rädd för att jag skulle skrämma upp mig själv och höra massa ljud. Men de enda ljud jag hörde kom från elementen, å element är ju inte speciellt läskiga:P haha
Jag har också intalat mig själv att om det nu skulle "spöka" där så skulle det nog bara vara morfar och det skulle ju isåfall inte vara så farligt, haha.
